Kvällen kunde inte börja bättre än med Malmös stolthet, Miriam Aïda, som på sitt personliga sätt tolkar svenska visor, på brasilianska och vice versa. Med sig på scenen hade hon Ola Bothzén, slagverk och Mats Andersson, gitarr. Deras känslighet och ömsinta sätt att framföra dessa vackra visor kunde inte vara ett bättre sätt att värma upp scenen för Badi Assad.
Badi Assad inledde konserten med att berätta om sin brokiga familj och sammanfattar att hon är en sann brasilianare, creol ut i fingertopparna. Ensam på scenen med sin gitarr, lotsar hon oss in i hennes musikaliska universum. När extranumret kom, målade Badi Assad upp ett helt landskap. Med rösten kallade hon först fram fåglarna. Man såg framför sig färgsprakande vingar, i en djungellikande miljö. Sen kom aporna och därefter gungade hon in oss i en medryckande rytm. Armar, ben, kinder, mun var instrumentet. Sakta börjar hon nynna en melodi, som så småningom övergår till Broder Jakob. Till publikens stora förtjusning spelade hon den välkända melodin genom att klappa på halsen. Tack Badi Assad, för att du skapade magi, en kylslagen marskväll i Malmö!